Svenske dikt

Karin Boye


Jag vill gärna...

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Jag vill gå til hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära...Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Du är min renaste tröst

Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ondt som du.

Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ -
du er det bästa jag har.



Jeremias i Tröstlösa (Levi Rickson 1868-1967)


En borde inte sova

En borde inte sova när natten faller på
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå.
Det är så tyst och stilla.
Att sova vore illa.
Jag vandrar mina vägar över slätt och genom skog,
och stjärnorna de följer mig, så sällskap har jag nog.

Det sägs dom äro tusen mil och mer ändå från oss.
Än brinner de med stadigt sken, än flammar de som bloss.
Som silver och kristaller,
nu deras gnistor faller,
och en annan flammer till när hon har brunnit ut,
så faller hon, då blir det som en strimma rök till slut.

En kan vel aldrig drömma så grant och underbart,
som själva natten ter sig när de stjärnor lyser klart.
Det er som om det hördes
ett silverspel som rördes.
En borde inte sova när natten faller på.
En borde se på stjärnorna. En borde vara två.


Next
Tilbake
Back