Dikt av Bror Rosquist




När aftonen kommer

När aftonen stilla infaller ber jag
Tag mitt hjärta håll det hårt
När stormen viner ber jag
Smek mitt hår min vän var mig nära
När tiden stannat av ber jag
Överlämna mina minnen

Därest kvällningen infallit i stillhet
Lovar jag hålla ditt hjärta
Därest stormen viner hårt
Lovar jag smeka ditt hår ta dig i min famn
Därest tiden stannat av
Lovar jag överlämna minnena igen





Melodi

Denna dagning jag vaknade
Påträffade jag
Din sång som en susning
en melodi från ingenstädes
såsom en genklang
tonande ur ett mirakel





Höstmörkret..

Höstmörkrets nattögon förkunnar
sitt inträde

Regnets tårar faller tungt
över sorgmodigt gula blad
som skälver av ängslan

Vart går min sommar
och varför





Trängtan efter havet

Jag påminns om havet
den salta vindilen
Den bar med sig minnen
från fjärran kontinent
Jag kunde uppfatta dem
minnena
Men kunde inte fånga dem
de var inte mina
Jag kunde höra brottstycken
av tysta viskningar

Varma
Sorgsna
Hoppfulla

Om jag kunde samla in dem alla
ha dem i ett snäckskal
kring min hals
skulle jag kunna föreviga tankarna
ta fram dem när vinden stagnerat

Himmelsblå är nyansen

Vinterkväll
jag drömmer mig härifrån
till landet
där havet är härligt blått
från stranden hör man
barns lyckliga skratt och stoj
spelar boll och badar
äter glass och har kul
fantasin känns så enorm
sanden är varm av solens glöd
vattnets ljuva svalka så underbar
jag sakta börjar drömma mig
bort till
landet där havet är blått





Det finaste av allt..

Det finaste av allt är kärleken
att älska, bry sig om, minnas och förlåta
Livet är fullt av under och mirakel
och det största kommer alltid förbli en gåta
en känsla som inte går att beskriva med ord
ändå är den det viktigaste på denna jord
När jag är ensam och behöver en vän
då finns du alltid där
Därför vill jag att du ska veta
att jag dig närmast i hjärtat bär
Det finaste av allt är kärleken
känslan ingen människa kan förklara
Men en sak är jag säker på
det är något fint vi alla bör bevara





Silverstänk

Vaga skuggors silverstänk
sina spröda vingar lyfter
denna magiska natt
denna stjärnklara natt

När huldror i dansen svävar
näcken gnider sin fiol
denna magiska natt
denna midsommarnatt





Drömmen om dig

Drömde att jag samspråkade med dig i natt,
min älskad vän. Vi hade ett djupt och intimt samtal.
Den natten var ljuvlig.
När jag vaknade i dagningen,
var du inte längre hos mig.

Ska ständigt placera en röd ros vid ditt foto.
En ros som ska föra tankarna till dig.
Om alla himmelska stunder vi ägt gemensamt.
Om alla förtjusande hågkomster.
Om alla åren vi hade tillsammans.

När jag sover.

När jag sover, vakar ändå mitt hjärta,
lyssnar efter dig.
Lyssnar efter stegen när du kommer.
Du kommer där i natten, så varm och kärleksfull.
Jag lever mera nu än förr, lever för din skull.
Jag lyssnar i andlös väntan.









Liten saga om katten som trodde hon var en människa.

Det var en gubbe som satt ensam och alena hela dagarna i sitt stora hus, han var mycket ensam.
Till slut frågade han förtvivlat en flickvän vad han skulle göra för att inte känna sig så ensam.
"Skaffa en katt" sa hon, och han skaffade en katt. När han satt i sitt hus och drack kaffe och funderade.
"Vad ska katten heta" tänkte han. Och ettersom katten var liten ville hon leka med sin husse,
hon smög sej ut i köket där gubben satt och tittade på honom och ville leka,
när hon inte fikk sin husse till att leka med seg sprang hon men snart kom hon och tittade efter husse igen.
Då tänkte gubben "Där har vi det, jag kallar henne Titti".
På kvällen innan gubben skulle lägga sej bäddade han fint i en låda till sin katt.
och ställde lådan bredvid sängen, på natten när han vaknade till såg han att katten låg bredvid honom i sängen.
Gubben flyttade då ner sin katt i hennes låda som stod bredvid gubbens säng, så sa han
"Lilla Titti får ligga i sin egen säng".
Men var gång han vaknade på natten låg katten bredvid honom i sängen, så till slut lät han katten vara i sängen.
På morgonen gick han ut i köket och lagade frukost till sig, och gjorde i ordning en skål med mat åt sin lilla katt,
satte skålen uppe på diskbänken och lyfte upp katten, sen satt han sig själv och började äta.
Det dröjde inte länge förrän katten var på matbordet.
Gubben lyfte bort sin katt på diskbänken och sa "här har lilla Titti sin mat, här får hon vara och äta".
Det dröjde inte länge förrän katten var på bordet igen så han sa "husse sätter Tittis matskål vid ena sida av bordet då,
blir det bra så"? Och sedan den dagen fick katten sitta och äta vid matbordet.
På kvällarna när gubben skull se på tv tog han upp katten i sitt knä, men katten satt sej i soffan bredvid sin husse.
Där satt hon och såg på tv, och för varje dag som gick gjorde katten mer och mer precis likadant som hennes husse,
så till sist trodde hon att hon var en människa.







Brors dikter

Back to poems
Tilbake
Back